Bodströmsamhället

Har åkt till London med min sjuttonåriga son för att gå på musikal, se på fotboll och ha roligt. Vi har inte haft maxflyt kan man säga. Att det stod RV på biljetterna till Singing in the rain såg jag först senare betydde restricted view. Det hade lika gärna kunnat stå NV – om ni förstår vad jag menar.

Av matchen Arsenal-Newcastle som vi hade tänkt se blev det ingenting alls. Matchen hade flyttats från lördag till måndag. Eftersom sonen som sann Arsenalfan hatar Chelsea vägrade han gå på den matchen. I stället fick vi se West Ham i andradivisionen. West Ham, som ligger tvåa i tabellen, spelade oavgjort hemma mot Doncaster som ligger näst sist. Mannen bredvid mig på matchen sa att det var årets bottennapp av West Ham. Jag trodde jag kunde fotboll, men Doncaster hade jag faktiskt inte ens hört talas om. Låter mer som en maträtt tycker jag.

Som alltid stör det mig att man inte kan ta med en tonåring på en pub i England, även om de ska dricka en cocacola. Det är som de är oroliga att tappa den fullständiga dominansen av medelålders överviktiga män på pubarna.

Men vad kan man vänta sig av ett land som har tagit ett och halvt år på sig att avgöra en procedurfråga, nämligen i fallet Assange som handlar om huruvida svenska åklagare har fyllt i ansökningen om utlämning rätt.

Men roligt har vi haft ändå, trots alla oväntade överraskningar.